Redan 2 månader

Nu är han 2 månader, vår älskade son. Erik heter han förresten och är en riktigt liten goding. Livet rullar på med blöjbyten, matning och annat nödvändigt. När Erik var 4 veckor gammal började Håkan jobba igen efter ledighet, det var en extra stor omställning att behöva klara sig själv på dagarna, men det går ju när det liksom måste. Vi har det bra här hemma Erik, Timjan och jag.

Förra veckan var vi på BVC och uppmätte 54,5 cm och 4150 g. Det är en ökning på 4,5 cm och 890 g sedan födseln. Nästa vecka är det dags igen. Han växer så det knakar vår lilla grabb.



Timjan accepterar honom fullt ut nu. I början gick hon iväg när han skrek men nu springer hon och tittar till honom när han låter. 

En kort sammanfattning av det mest underbara dygnet hittills

Så hände det då, det där vi gått och väntat på i nästan 9 månader. När jag började räkna efter nu så är det ganska precis 8 månader efter att vi upptäckte graviditeten.

Den 22 april 2017 kl. 17.50 föddes den mest underbara lilla pojke jag någonsin sett (sorry Håkan, men du ligger tvåa här...). 

Kvart i tolv fredagen den 21 april gick vattnet. Eller forsade är väl mer rätt ord, det bara rann och rann. Ringde till förlossningen som sa att då jag inte hade några värkar, mer än lite molande värk liknande mensvärk, så skulle jag ta en alvedon och försöka sova. Blev inbokad för kontroll på lördag förmiddag. Håkan bäddade min säng för att liksom skydda den lite mot allt vatten, men jag hann knappt lägga mig ner innan det kom en värk. Sen kom det en till, och en till... När det kommit 3 på en tiominutersperiod ringde vi in till förlossningen igen och förklarade läget. Blev ombedda att komma in så det var bara till att börja göra sig i ordning. Håkan ringde sin mamma så hon kunde komma och hämta Timjan och sen packade han ut nödvändigheter i bilen, utifall att vi faktiskt skulle få med oss en bebis hem. Sen bar det av mot Eksjö.
Runt två på natten vandrade vi in på förlossningen och fick komma in på en förlossningssal. Vitala parametrar kollades och CTG kopplades. En barnmorska undersökte och konstaterade att jag inte öppnat mig mer än 1 centimeter. Värkarna kom och gick, högst acceptabla i smärtstyrka. Fick en liten medicinmix, så kallad sovdos, med värk- och sömntabletter och se var det bara till att försöka sova. Sov ungefär 3 timmar och vid nästa undersökning hade jag inte öppnat mig något mer. Åt lite frukost, kaffe och ett par smörgåsar. Fortsatta CTG-registreringar under dagen som var avvikande och resulterade senare i läkarkontakt. Bebisen var stressad i magen av någon anledning och de misstänkte för lite fostervatten varpå de skulle försöka få in mer vatten. Runt 12 timmar efter att vi kom in fick jag börja andas lustgas för att ta mig igenom värkarna. Tyvärr gav gasen mig inte så mycket mer än illamående. Önskade få epidural och en undersökning visade på att jag var öppen 5 centimeter. Epidural sattes och en läkare skulle försöka få in mer vatten i livmodern, detta misslyckades dock efter flera försök. Under tiden jag låg med benen i benstöden hände det grejer... Öppnade mig ganska mycket på kort tid, epiduralen tog bra och det gick ganska bra att andas igenom värkarna. Trycket neråt ökade hela tiden och tillslut var det ingen idé att hålla emot längre. 17.50, ungefär en timme efter första krystvärken kom den finaste lilla pojke man kan tänka sig ut till världen. Med tårar i ögonen tog jag emot honom på mitt bröst och grät av lycka när barnmorska och läkare sydde ihop det jag spruckit. Sedan låg han på mitt bröst och tuttade länge... 
Efter några timmar var det en rörd och nervös pappa som för första gången höll sin lilla son och assisterade vid vägning och mätning. 3260 g tung och 50 cm lång. 
När mätning och vägning var klart blev vi överflyttade till BB-avdelningen där vi äntligen kunde få slå på våra telefoner och ringa våra familjer. Det obligatoriska grattisfikat fick vi såklart också och för mig var det det första jag fick i mig i matväg sedan frukosten. 


Natten gav inte så mycket sömn, bebisen åt och åt och åt så han låg bredvid mig i sängen eller på mitt bröst. Var tredje timme kom personalen in för andningskontroll och vid några tillfällen i början även temperaturkontroll. 
Vi var kvar på BB till måndag förmiddag, sen kände vi att det var okej att åka hem. Man blir lätt lite rastlös. Bebis godkändes av barnläkaren och mina stygn kollades av barnmorskan. 

Jag har känt mig väl omhändertagen på förlossningen och BB från det att vi kom in tills att vi lämnade och åkte hem. Visst, man är väl inte jätteglad på personalen när de tvingar upp en på toaletten mitt i värkarbete när man har ont och bara vill skrika, eller när man känner sig som en jättebebis som har sjukt ont och de klappar på en och säger att man är så duktig så. Men i efterhand är jag glad över allas stöttning.

Ett speciellt stort tack riktar jag till min underbara man som funnits vid min sida hela vägen, från början till slut. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och hade aldrig klarat detta utan dig! 💗

Påsken 2017

Påsken kom och påsken gick. 


På skärtorsdagskvällen kom mina föräldrar och yngsta syster. Som alltid när man har besök, oavsett vem eller vilka, så blev det mat och umgänge. På torsdagskvällen just blev det varma smörgåsar. 

På långfredagen sjöng jag i kyrkan i Ingatorp med kyrkokören och mamma följde med och lyssnade. Här hemma hade det under tiden kopplats el i badrummet och när pappa och Håkan kom från hundpromenaden så stekte vi hamburgare för glatta livet till lunch/middag. Senare på eftermiddagen åkte besökarna hem för att umgås och äta påskmat hos mormor och morfar.

Lördagen var en lugn hemmadag, på kvällen/natten sjöng kören i påsknattsmässan i Bellö. Trots detta orkade jag på söndagen upp till kyrkan på söndagsförmiddagen (de firar inte gudstjänst förrän kl. 11 här), medan Håkan åkte till svärföräldrarna för att plantera skog. Åkte dit jag också efter kyrkan för att äta lunch. På kvällen när de var färdigplanterade kom de hit allihopa, Håkans syster med sambo och hans syster, Håkans bror och svärisarna. Vi bjöd på helstekt anka med nån kål och till efterrätt blev det pavlova. 


Måndagen bjöd på mer plantering, här i Hornsved denna gången. De kämpade på och i halvtid kom de hit för att få i sig lite mer energi i form av kaffe och smörgås. Så mycket pålägg som jag plockade fram då tror jag inte att jag haft på bordet samtidigt tidigare. Kvällen blev en slapparkväll i soffan, som så ofta annars. 

För mig som ändå bara går hemma och skrotar spelar det kanske inte så stor roll, men för den som ska jobba är det skönt att få varva ner.

Pyssligt värre

När vi var hos mina föräldrar förra helgen så passade vi på att köpa material till ett babynest. Vi hittade ett jättefint tyg i blått som ändå kändes könsneutralt, dvs inte allt för pojkblått. Det har djur och bokstäver i brunt och vitt och är jättefint. Igår plockade jag fram symaskinen och satte igång att mäta, klippa, nåla och sy. Efter några timmar hade svetten runnit och tålamodet prövats. Men jag fick ihop det! Så jäkla stolt över mig själv. Faktiskt. Trodde att jag skulle ge upp och lämna allt i en stor hög till svärmor, men jag fixade det på alldeles egen hand. 



Beskrivning till nestet hittade jag här och här. Blandade lite, tog det som kändes smartast från båda kan man säga.

En vecka

Så var det fredag igen. En hel vecka av april har gått. April - den månad då vi förhoppningsvis får möta den lilla filur som bor i min mage. 3 veckor kvar till beräknat datum, men det vet man ju aldrig när den tänker titta ut, om den gör det frivilligt eller om vi tillslut måste vräka den.

En hel vecka har jag varit föräldraledig. Jobbade ju sista dagen förra fredagen, bjöd kollegorna på ananaspaj till fredagsfikat och fick en liten paj över som vi tog med till mina föräldrar samma kväll. Dagen innan, på torsdagen alltså, så hade vi lite avslutning för mig med barnen. Veckan innan hade de bakat supergoda muffins som vi avnjöt vid samlingen. 


Hjälp vad fort det rullar på

Det går undan, det är nästan hemskt så fort tiden går. I fredags slutade jag jobba och går nu "bara" hemma i väntan på bebis. Vi har 24 dagar kvar till beräknad nedkomst, men hur det blir med den saken vet man ju aldrig. Men med drygt tre veckor kvar nu så får den faktiskt komma när den kommer, nu känns det som att det är rätt så lugnt ändå. Hade gärna sett att badrummet på nedervåningen var klart först, men har inte sett röken av rörmokaren sedan han förra veckan lämnade huset med orden "det saknades en del grejer, tyvärr". 

I helgen som gick var vi nere hos mina föräldrar. Där passade vi på att köpa material till ett babynest. Idag när jag tänkte ta tag i att sy det hittade jag bara symaskinen, inte vare sig strömsladd eller pedal låg på samma ställe. Mycket irriterande. När vi bodde i Skirö låg allt i samma låda i källaren, men mycket möglade ju för oss där, så även lådan med symaskinen. Instruktionsboken var bortom alla räddning, men själva maskinen och dess tillbehör hamnade någon annanstans. Men uppenbarligen inte tillsammans. Så det blir inget nest. Iaf inte innan jag lyckas hitta de borttappade sladdarna. Men sånt är livet. Får hitta på något annat att göra istället. 

Nästa punkt på listan är att hitta fatet till den stora krukan som ska stå på trappen. Själva krukan stod i en annan kruka på logen, men fatet har hamnat någon annanstans. Går ju att plantera vårblommor ändå, men det blir lite tyngre att lyfta över krukan på fatet sen, med jord och blommor. Men det löser sig alltid. 

Sen finns det ju alltid tvätt att fixa. En del är torrt och ska ner från ställningen, lakan ska vikas. Och så finns det ju lite i källaren att tvätta. Meeen, det har jag ingen vidare lust med...

Hej vad det går

Var hos barnmorskan igår morse innan jobbet. Gick in i vecka 33 i söndags (32+3 idag). Allt såg bra ut. Det tuffar liksom på i lagom takt. En sådär 7-9 veckor kvar innan vi kan få hålla vår bebis i famnen. Typ.

Bltr: 109/80
Blskr: 7,0
SF-mått: 32 cm
HF: 138 slag/minut
Vikt: +10 kg

Vi grejar på för fullt här hemma med badrumsrenoveringen. Vi har gjort klart allt vi kan själva just nu, nu är det rörmokaren som ska komma hit och installera allt vattenrelaterat och montera upp inredningen, sen har vi äntligen ett fungerande badrum på nedervåningen. Ska bli så himla skönt! 
När det är färdigt kan vi montera skötbordet som ska stå där inne. 

På tal om bebis och möbler så monterade jag spjälsängen i helgen och bäddade i måndags, så nu står den redo i ett hörn i vårt sovrum och bara väntar på att få användas. Och så var Håkans föräldrar här i helgen och hjälpte oss att bära ut möblerna som står i blivande barnrummet så nu är det snart tomt också. Blev en byrå kvar som bebisens kläder ska ligga i, sen får vi väl se vad som hamnar där inne så länge. Men känns skönt att bit för bit förbereda bebis ankomst till våra liv. Alla kläder och textilier är tvättade och redo att läggas ner i byrån. 

Sjukstuga

Här gör vi inte många knop, varken Håkan eller jag. Själv drabbades jag av magsjukan i veckan och har mest sovit mig igenom sjukdagarna. Idag känns det lite bättre och febern är borta. Håkan känner sig inte helt hundra han heller så vi gör så lite som möjligt, eller det vi orkar ska man kanske säga.

Vi fick en chromecast i julklapp och den har vi nu kopplat in i TVn. Sååå skönt att kunna kolla på lite större skärm utan att behöva släpa med sig datorn in i TV-rummet och härja med en massa sladdar. Supersmidigt! Man är dock lite begränsad i utbudet än så länge. SVT och TV4 kör vi hittills, 5an funkar inte. Än iaf. I framtiden blir det fiber i detta hus och då blir det "riktig" TV. 

Annars lunkar det på i bebis-väntar-läget. Just idag har vi 70 dagar kvar till beräknad nedkomst, men det kan ju bli både innan och efter. Vi får vänta och se helt enkelt. Har foglossning som behandlas med akupunktur hos sjukgymnasten en gång i veckan och hittills känns det som det faktiskt hjälper en del. 
Vagn, babyskydd, säng och lite tillbehör var vi och köpte förra helgen. Kläder finns och lite hygienprylar. Ska gå igenom lådorna jag har och se vad vi behöver komplettera med, men i det stora har vi nog mycket av det viktigaste hemma. Ska väl mest se till att få det på plats. Där spjälsängen ska stå, i vårt sovrum, stor just nu ett stort bord. Sen är det blivande barnrummet överbelamrat med möbler som vi inte ska spara på. Men de är för tunga för att jag ska orka hjälpa till att få ut dem, så de får stå kvar tills vi kan få lite hjälp helt enkelt.