Det är en första gång för allt

Förra helgen tog Håkan med mig ut i skogen för att göra något jag aldrig testat tidigare: vi skulle plocka kräftor. För hand. Gåendes i ån. Sagt och gjort, svärföräldrarna var här och åt middag och valde att stanna hemma för att passa Erik så det blev bara Håkan och jag. Vi parkerade på en liten ficka vid vägen och gick några hundra meter genom skogen för att komma fram till Silverån. Byxor veks upp och så var det bara till att kliva ner i ån och lägga ut bete. Vi hade strömming i frysen som vi aldrig kommer äta upp så det kom väl till pass. Sen gick vi där fram och tillbaka ett antal gånger. Tillslut hade vi fått ihop 7 kräftor. Det blir det ingen fest på, så de åkte tillbaka igen. Men roligt var det. Ser fram emot att få ta med mig Erik på sådana här som äventyr i framtiden. 


Bästa sällskapet

När jag tidigare idag hängde upp tvätten på tork hade jag bästa sällskapet.


Det blir en del tvätt med en grabb på snart 4 månader som kräks en del. Jag är glad att vi bor i hus och har egen tvättmaskin.


Björkas Nytt och Bytt

Strax innan Eksjö när man kommer från vårt håll ligger en liten by som heter Björka. Där har man, i en gammal ladugård, öppnat en second hand-butik med nästan bara kläder. De har lite inredning, leksaker, väskor och andra accessoarer också. 

De säljer på kommission och man får 40 % av det som ens kläder säljs för. 

Erik och jag var där igår och fyndade fina kläder till honom för ynka 155 kr. Nu när Erik växer så det knakar är det dags att lägga undan allt som är för smått. Kanske att det blir inlämnat på Björkas Nytt och Bytt. Ska gå igenom min egen garderob också. Har en hel del där som är för smått och/eller aldrig kommer användas av mig igen.

Jenny Meyers foto.

'Älgörtssaft

Förra året var vi på Ölands skördefest och då köpte vi en flaska älgörtssaft. Maken älskade den och ville göra egen om vi hittade älgört. Vem är jag att säga nej till min underbara make? När vi var på skogspromenad hittade vi ett ställe med älgört men det var inte tillräckligt många utslagna blommor än så vi avvaktade. 
När jag var ute på baksidan såg jag blommor som var bekanta, och vad var det om inte älgört. Senare såg jag att det fanns ännu mer nere vid lagården så jag plockade det jag behövde för att göra min saft. Det var samma dag som Timjan blev ormbiten så saften fick vänta någon dag. I helgen hade den stått färdigt så den silades av och hälldes på rena flaskor. Använde petflaskor och la saften i frysen. 
Receptet hittar du här.

Jönköping x2

Förra veckan fick vi åka med Timjan till veterinären igen. Denna gången pga ett ormbett.
Nosen svullnade upp och hon var slö. Facetimeade med Håkan för att visa och under tiden blev hon sämre. Ringde till veterinären i Vimmerby men de hade fullt för dagen och kunde inte ta mot. Ringde till Eksjö istället och dit var vi välkomna omedelbart. Under tiden ringde Håkan till sin mamma som slängde sig i bilen och kom hit för att ta med Timjan till Eksjö. När hon kom bestämde vi att jag skulle följa med också. När vi kom till Eksjö satte de dropp med en gång och höll koll. Veterinären ringde till Jönköping för att rådgöra då Timjan egentligen behövde få mer dropp än de hann ge innan de stängde. Så det blev att vi fick åka till Jönköping, med Timjan uppkopplad på dropp. 


Väl i Jönköping blev hon inlagd och de var ganska säkra på att vi skulle få hämta henne redan nästa dag. 
När vi åkte hem hade varken svärmor eller jag ätit sedan frukost så vi gjorde en chansning. Vi stannade till på Maxi och köpte fikabröd sen åkte vi bort till Håkans farbror och faster. De var hemma och bjöd på både kaffe och smörgås innan vi åkte hem. 


På tisdagen ringde veterinären och sa att Timjan mådde bättre, men hon rekommenderade en natt till, om vi inte absolut ville komma och hämta henne och försöka få i henne smärtlindring hemma. Så Timjan blev kvar och jag trodde verkligen att vi skulle få hämta henne på onsdagen. Men när veterinären ringde på onsdagen berättade hon att Timjan börjat kräkas på tisdagskvällen och kräkts under natten. Hon ville inte skicka hem en hund som mådde så dåligt, så hon fick stanna ännu en natt. Men på torsdagen mådde hon så bra att vi fick hämta hem henne. Håkan hade tagit semester så vi åkte hela familjen och hämtade hem vår älskade lilla vovve. Passade på att hälsa på hos hans farbror igen.

Nu mår Timjan bättre och busar runt igen.

Vår första bröllopsdag

Idag, den 16e juli, firar jag och Håkan vår första bröllopsdag. 

Tänk att det redan hunnit gå ett helt år sedan vi stod framför prästen i Ingatorps kyrka och lovade varandra evig kärlek inför släkt och vänner. 


Om tre veckor döps vår son i samma kyrka och jag känner mig lyckligare än någonsin!

Det liv jag lever har varit sååå värt att vänta på. Håkan, min älskade man, att våga träffa dig är det bästa beslut jag någonsin fattat. Nu 3,5 år senare är vi gifta, har barn, hus och hund. Livet är inte alltid enkelt, men med dig vid min sida går det lättare. 

Goda grannar

Idag blev vi överraskade av grannarna. Elisabeth och Elisabeth kom med en liten påse till Erik. I den låg en jättefin vädurskanin. Den ligger Erik och pratar med. 

Majskolvar är inte bra för hundar

Igår fick vi göra en utflykt jag inte riktigt räknat med, eller velat göra. Vi fick åka med Timjan till Läckeby djursjukhus. 

I fredags hade vi kompisar över på grillfest. Håkan och jag åt bl.a. grillad majskolv och resterna slängdes på komposten. I söndags var Timjan i komposten och käkade de där resterna av majskolvarna. På måndagsmorgonen upptäckte vi att hon spytt lite här och var under natten, på många ställen låg små högar med majs. Inget mer med det, bara att städa upp. Hon mådde som vanligt, åt och drack och var med oss på promenad. Men så natten till igår hade hon bajsat inne på ett flertal ställen och när vi klev upp var hon väldigt slö, gick sakta, nosade inte på Erik en enda gång och var verkligen inte sig själv. Så jag ringde veterinären i Vimmerby som tyvärr inte kunde ta emot förrän fredag men ansåg att hon behövde kollas på direkt. Jag blev hänvisad till Jönköping (9 mil) eller Kalmar (14 mil) och valde att ringa till Läckeby (Kalmar). Jag tänkte som så att om det skulle vara något, att jag skulle behöva hjälp på nått sätt, så finns mina föräldrar inte allt för långt bort. Nu valde Håkan att följa med så vi hämtade honom på jobbet och körde mot Kalmar. 

Boven i dramat.
Väl på plats kände en djurvårdare igenom henne, sen kom veterinären. Timjan röntgades och vi fick veta att hon inte verkade ha några majskolvsrester i tarmarna som orsakade stopp (vilket just majskolvar kan göra, de är för hårda för hundar). Vi fick välja på om vi ville ta med henne hem direkt eller om de skulle hålla kvar henne för observation. Eftersom vi faktiskt fick välja så kände vi att vi ville ta med henne hem igen, så vi löste ut oss och åkte hemåt.

Hungriga och trötta stannade vi hos mina föräldrar. Vi hade förvarnat dem om att vi ville ha nått i magen innan vi åkte hem och hade räknat med kaffe och smörgås men när vi kom var grillen tänd och vi fick hamburgare. Mina underbara föräldrar! ♡

Dumma majsätande hund. Skönt att det gick bra. 

Livstecken

Eriks utveckling går i rasande fart. Han är med så mycket, lyssnar, tittar, skrattar. Och han "pratar" otroligt mycket. Han kan ligga och jollra hur länge som helst när han är på bra humör, antingen tillsammans med oss eller ensam på en filt. 

Såhär sitter vi ofta, Timjan, Erik och jag. Mysigt värre. 
Det ska bli så himla roligt när han blir större och vi kan ta med honom på saker som han kan uppskatta. Han har hittills varit på Filmbyn tre gånger, men han är alldeles för liten för ett sånt ställe. 

Här hemma händer det också grejer. För varje dag som går får vi mer och mer ordning, ett litet litet steg i taget. Bland annat har vi nu fått ett normalt TV-rum. Skinnsoffan som stod här har äntligen hamnat uppe på hallen, efter att den stora soffgruppen som stod där fått ny placering i ladugården. När soffan försvann från vårt TV-rum blev det mycket luftigare här och möbleringen känns vettig. 

Redan 2 månader

Nu är han 2 månader, vår älskade son. Erik heter han förresten och är en riktigt liten goding. Livet rullar på med blöjbyten, matning och annat nödvändigt. När Erik var 4 veckor gammal började Håkan jobba igen efter ledighet, det var en extra stor omställning att behöva klara sig själv på dagarna, men det går ju när det liksom måste. Vi har det bra här hemma Erik, Timjan och jag.

Förra veckan var vi på BVC och uppmätte 54,5 cm och 4150 g. Det är en ökning på 4,5 cm och 890 g sedan födseln. Nästa vecka är det dags igen. Han växer så det knakar vår lilla grabb.



Timjan accepterar honom fullt ut nu. I början gick hon iväg när han skrek men nu springer hon och tittar till honom när han låter.